If someone’s trying to bring you down, it only means that you are above them
Det är lustigt hur lovord kan bli dråp. Hur leenden kan bli sneda blickar och hemligheter blir vapen. Jag skulle aldrig kunna sänka en annan människa hur hårt han än slagit mig. Jag skulle inte kunna, för det är inte jag. Jag slår inte tillbaka när jag blir nertrampad. Jag pratar gärna, kommer på vad som gick fel, varför det gick fel. Det gör jag gärna. Även om det inte betyder att man blir vänner igen att det läker sår, men det kan ge sinnesro. För nej, jag skulle aldrig trampa på någon så hårt, vända någons alla vänner emot den eller berätta saker för andra som någon sagt till mig i förtroende. Livet ger oss utmaningar och sådana här saker gör alltid lika ont. Men nej, jag kan inte sjunka så lågt att jag skulle ge tillbaka med samma mynt. Så otroligt många gånger har jag stått där face 2 face, med en sjuhelvettes jävla comeback som skulle knäcka min hatare så jävla totalt. Men hur skulle jag då kunna ha självrespekten kvar? Att trampa på andra människor är lika illa som att trampa på sig själv. Vad fan får man ut av att prata illa om någon som en gång varit din vän? Att prata om fakta, att diskutera sanningen, det kan vara nödvändigt och hälsosamt. Men att svika något som en gång var en vänskap, det är och kommer alltid vara oförståeligt för mig. Det enda jag kan göra är att andas och välja. Antingen tar jag itu med det, jobbar på det och går vidare. Eller så skiter jag i det och går vidare. För på ett eller annat sätt måste man gå vidare. Livet är nu. I varje sekund är livet nu. Inte igår, inte imorgon, Nu. Och vad är då hat och irritation, varför ska det få ta plats i mitt liv? Nej tack. Det är inte jag.
Kommentarer
Postat av: Anna
Kolla in min bloppis, massa billiga kläder! :) Ha en bra dag :D
Trackback
