Burnin'
Utmattad, ledsen och tom. Vad gör man när man inte når fram? När man inte vet en utväg? När man inte kan vänta? Jag försöker gång på gång. Den här gången mer tydligt än på länge. Sitter där, släpper ut mitt hjärta, släpper det loss. Du kan banka hur hårt du vill, men om du förstod skulle du inte slå eller slita en enda gång. Såren i hjärtat kan läka - men försvinner aldrig. Och just de här såren vet jag inte hur jag ska kunna släppa. Hur jag ska kunna förstå dem eller acceptera. För jag tror inte på att du inte förstår. Det finns mer bakom den stenhårda fasaden, bakom allt som är svart och vitt. Men jag tror inte att du vill förstå, jag tror det är för jobbigt att inse bristerna. Att tänka att allting inte var som du föreställt dig. Jag önskar att jag fick röra ditt hjärta, precis så som jag ger dig friheten till mitt.
Det bränner i bröstet. Det slår och sliter. För det gör svinont, som tusen nålar eller fötter på brinnande kol, jag når inte fram. Och jag måste acceptera det.
Kommentarer
Trackback
