12 av de värsta timmarna, på akuten sedan hem

Jag skulle aldrig kunna förklara för någon som inte har varit med om det hur jävligt det är att ha urinvägsinfektion. Jag tycker det är äckligt och jobbigt att prata om, men nu vill jag bara få ur mig det här. Direkt när det kom igår visste jag att något var fel. Det är en speciell äcklig känsla, nästan som att vara kissnödig men inte riktigt. Man vet vad det är när det kommer. Och det är hemskt. Man kan inte göra något åt det fören man fått penicillin. Det är bland det värsta.

Tog en taxi till Karolinska vid midnatt. Först hittade inte taxin fram men när han väl hittade mig var det gasen i botten för han hade så dåligt samvete. Men vad hjälpte det, även om han var supersnäll gick inte väntetiden på akuten snabbare. Och där satt jag, fullt medveten av vad som var fel på mig. Fullt medveten om att det enda som skulle hända var att en doktor skulle komma in och säga "ja, du har urinvägsinfektion" när han fick höra mina symptom. Klockan 4 imorse kom doktorn. Jag fick vänta i 4 timmar. För att sedan kämpa mig hem. Och jag säger inte att mitt är värre än någon annans, självklart överlever man även om det är bland de värsta känslor jag någonsin varit med om, och självklart ska mer hotande sjukdomar/skador behandlas först. Men det är frustrerande som in i helvette när man vet vad som kommer hända men inte har någon makt att förkorta väntetiden.

Hade jag fått hjälp direkt, vilket hade tagit högst 10 min, hade jag kunnat bli av med smärtan och obehaget 4 timmar tidigare... Är det något jag fått erfara de senaste åren är det sjuvårdens fallerande system. Bristen på personal och avsaknaden av ansvar hos personalen.

Jag blir förbannad och upprörd när jag ser att ett prov jag lämnar låts stå i minst en timme i ett skåp, som vem som helst kan öppna, innan det tas om hand av personalen. Jag mår illa när jag försöker förklara för sjuksköterskan min osäkerhet och mitt obehag av att det står framme och hon bara fnyser i mitt ansikte. Även om det inte skulle hända något med provet var det en faktor som gjorde mig illa till mods och jag vet att det är inte så det ska vara. Jag blir helt hysterisk inombords när sjukvårdspersonal inte har respekt för sina patienter. Jag har mött alla sorter av människor på sjukhusen och det här var inte det värsta jag varit med om, men det tåls att påpeka att det finns väldigt många fantastiska personer också.

Precis som alla andra servicejobb handlar sjukvården om kunden, i det här fallet patienten, och man ska alltid göra sitt bästa för att få kunden att känna sig väl till mods. Att man dessutom behandlar människor på ett sjukhus gör det bara ännu viktigare.

Skulle man kunna öppna en avdelning på akuten där i alla fall en doktor skulle finnas för uppenbara fall som är snabba att lösa? Tänk vad amazing.

Bilder från google

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0