Back into the sun again
Har suttit och läst Therese Johansson Rojos minnesblogg nu under morgonen. Tänkt över dem vi förlorar, dem som går vidare. Hur omöjligt det är att hantera sådan smärta. När man förlorar en del av sig själv, en del som dör med den man förlorar. Fast minnet finns kvar och det är det vi lever på. Det är det som gör döden okej, för vi kommer alla dö, men så länge vi minns, så länge vi tillåter oss själva att le för den tid vi fick tillsammans och lära oss av de misstag som begåtts, kommer alla vi älskar att leva vidare.
I sista Harry Potter filmen säger Neville något som bara gick rätt in i hjärtat på mig. Inget märkvärdigt, men endå:
"People die every day, friends, family. Yeah, we lost Harry tonight, but he's still with us, in here."
Kommentarer
Trackback
