Low

Ensamhet. Känsla. Tårar. Salt och vatten. Någon slags blandning. Ensam som förr. Vill grabba tag i alla bra minnen och känna hur jag mår bra istället för att bli ihålig. När det rusar genom kroppen för att man mår bra, för att man är lycklig. Slippa känna magen sugas in, för att allting drar ihop sig. Hur kan man känna sig så ensam när man har så mycket? Ensam, fast endå inte. Väldigt fel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0