Lördag

Puckot som glädjs med andras glädje och dras ner med andras fall. Hur fint kan det inte vara? Men samtidigt inte bra alls. Den som låter andra trycka ner en och behöver stöd för att fungera. Det är bara för mycket ibland, eller som nu - för lite. En ensam hand är allt som syns bland alla höga vågor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0