mgustafsons

Det är synd med folk som inte litar. Folk som inte förstår hur illa det är att ständigt misstro någon, hur otroligt respektlöst och förnedrande det är. Tvekan förstår jag mig på, absolut, men att inte lita på någon som man känner så väl det är bara ohälsosamt. Förhållanden spricker i brist på tillit. Jag kan bli förbannad, ledsen och sårad om jag får höra något mindre kul eller ser något som jag tolkar på ett dåligt sätt. Men(!) om man pratar om det och får en förklaring för någon man älskar till fullo så litar jag på vad denna säger, jag skiter inte i det. Jag har heller inte en jävlig attityd, utan ger i största möjlig mån varje tillfälle the benefit of the doubt.

Jag blir arg och ledsen över det här, en ständig misstro. På riktigt - jag orkar inte. Klart att jag hoppas att det här bemötandet kommer att försvinna, men jag är även realistisk. En ingrävd känsla som gör att man inte litar på andra människor försvinner inte under en natt.