mgustafsons

När man är sliten och trött och bara vill ha tröst fast den inte kommer från rätt håll, hur gör man då?

Vem vill gå där bredvid dag in och dag ut when it comes down to it, vem är redo att ge så mycket? Finns det verkligen någon som är redo att offra sitt hjärta för att ta emot någon annans? Man kan ju inte veta om det passar i ens egen kropp. Det är så jobbigt att chansa och det kan gå otroligt fel, men vad har man att vinna om man inte ens vågar ta det första steget?

Hand i hand genom livet, "jag vill ha dig nu som jag hade dig förut".