Jag är emotional

Det funkar inte längre, byter liv, byter stad, byter skola, blir ett annat jag. JAG VILL FAN LEVA LYCKLIGT! Är det dumdristigt att inte vilja vara ledsen någonsin? Är det korkat att önska att man alltid kunde vara glad? Är det ren idioti att grina över saker jag flippar över? Är det inte okej att vara ledsen om man inte mår bra? Tårar är fint, men jag vill inte ha dem på min kind. Fuckar ur på allt negativt, världen är negativ, skolan är negativ, stressen är negativ, JAG är negativ! Jag vill bli älskad tusenfallt och ha tid med allt. Vill inte gå i skolan längre, pallar inte alla dryga lärare som tror de vet bättre.

Jag har en teori, kvinnors vecka handlar inte om att man överreagerar. Det enda som händer är att känslorna kommer ut i sin sanna form och man ger uttryck för dem(dock kan det ibland bli till överdrift)! Jag hatar att leva, men vill aldrig någonsin dö. Har för mycket otroliga människor i mitt liv att leva för. Nej, med dem människorna i mitt liv vill jag aldrig dö.

Världen är full av konspirationer och lögner. Jag vill inte leva i ett oärligt liv, jag vill vara jag och bli älskad för det.

Herregud vad jag babblar, men passar det inte är det bara att trycka på krysset längst upp i högra hörnet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0