En fjortis stämplad tröja
Känner mig nästan som en liten fjorre idag med min fina tröja. Jag minns så väl hur mycket jag hade längtat efter den där Canada tröjan. Hur jag önskade mig den i födelsedagspresent och så blev den snodd någin vecka senare när vi var på fotbollscup. Tårarna rann så ledsen var jag, 14 år gammal och precis mist min fina tröja. När jag kom hem åkte mamma med mig och köpte en ny. Hon är bra, min mamma.
Och det vill jag säga att den här tröjan var bland det närmaste jag kom fjortisar. Jag var inte en av dem, men inte heller utanför. Jag bara fanns där, i mitten, den där som var med alla.
Jag älskar fortfarande detta klädesplagg, för att det är jag. Inte för att alla hade den eller för att jag passade in, utan för att den är otroligt skön och jag känner mig bra i den. Fortfarande säger jag dock till mig själv varje gång jag sätter på mig den att jag är inte fjortis, jag har bara satt på mig min älskade tröja.
Det är så lätt att sätta stämplar, skit i vilket och älska istället!
