mgustafsons

MTV breakfast club, mycket bättre än jag trodde

Visst att jag hade mycket bilder på min gamla dator. (Håller på att ladda över alla på ett USB nu.) Men kom igen, hur lång tid kan det egentligen ta!?!?!?!?!

Michael Jacksson. Underbarnet som tog världen med storm tillsammans med sina bröder i The Jacksson 5. Tänk vad han ha rfått gå igenom under sin livstid. Att leva i ett undertryck där det inte anses okej att vara svart. Det gick så långt att han gjorde allt för att bli vit. Världen var hård mot killen. Men tänk endå hur mycket han har gett till världen. Sång, dans och lycka utan gränser har han förmedlat genom sina låtar. Jag tror helt klart att han kommer att bli saknad på jorden, minnet kommer alltid att finnas kvar.

Trots att jag inte har något band till MJ alls, det vill säga att jag inte lyssnar på hans musik, eller bryr mig om vad som hänt i kändisens liv, så känns det ändå lite konstigt i magen av att höra att han nu har dött. Han var ändå en människa bland oss alla och det är lika hemskt varje gång man får höra om ett dödsfall.

Jag tror att han gett så himla mycket till människor runt om och han har också bidragit enormt till musikhistorien. Har svårt att sätta ord på exakt vad jag vill säga. Men han kommer bli saknad.

Rest in Peace, Michael

Sitter på min balkong och lyssnar på The Attic - The Arrival, och samtidigt solar jag ryggen. (Multitasking).

Det är verkligen underbart med sommar, och när man tänker efter så är det ganska sjukt hur ett väder kan påverka humöret. När det är sol och varmt känner jag inget behov av smink eller ens kläder. Sitter bara i bikinin hela dagen och njuter av att få lite färg i ansiktet istället för att försöka se snygg ut. Det är ingen press.

St Tropez, St fucking Tropez! På fredag drar jag troligtvis, och det kommer bli så jävla härligt! Bara lite bikinishopping som fattas sen är jag good to go!

 

Vill ha

Kom att tänka på det här när jag pratade med älskling för någon dag sedan. Jag berättade något jag gjort och han svarade med "jag vet, läste det i din blogg". Sjukt irriterande! Alltså det är därför det kan vara trist att blogga ibland, och speciellt att blogga om vad man har gjort under dagen. Då finns det liksom inget att berätta senare, för dem som läser det man skrivit, dvs.

Jag träffade Clara trots allt och det var verkligen kul! Det är grymt vad människor kan förändra ens humör. Att vistas med folk som är glada och positiva gör den dystraste glad. Annat går inte.

Senare tvingade jag mig själv på Nayhara, vi såg på Troja och pratade. Hur bra kväll som helst!

Oh how I love this shirt! 129 spänn på Gina igår och jag är nöjd!

Och så fick jag en jätte bra eyeliner (FACE) av mamsen, <3 tack!

Man kan ofta höra att folk pratar om hur mycket bättre det var förr. Hur mycket gladare man var när man var liten och liknande. Men är det verkligen så? Eller är det bara så att man helt enkelt inte är glad lika ofta bara? Fast om det är så är det ju inte heller bra..

Okej, skit samma! Det handlar om att välja sin lycka. Man måste välja sitt liv och sträva mot sina mål samtidigt som man överväger hur mycket skit som är värt hur mycket lycka. För mig kan det krävas en kort stund av glädje för att klara dagar av sorg(eller något i den stilen).

Det som stör mig på tal om allt det här är då hur man uppfattas av andra. Vissa kan säga att jag var gladare förr och de kanske har rätt. Men jag tror att jag balanserar det ganska bra. Jag vet att vissa saker dragit ner mig som fan, vilket jag inte kan göra nåfot åt. Men jag har också varit riktigt lycklig och det är värt mer än något annat!

Jag & Clara
En blond Matilda = en lyckligare?

Åh herregud vad jag är seg! Det är en seg dag med regn och äckligt väder. Det är också min skolavslutningsdag, great.. Självklart förstör det otroligt fina vädret(!) alla planer för ikväll, skit trist! Benen vägrar röra på sig och shit vad jag klagar. Har till och med sovit nu på dagen, ett par timmar. Seg seg seg.

Skulle inte vara så dumt att införa sovstund i Sveriges skolor

Vilken rolig idé, och nu bär det faktiskt av. Imorn är det dags att åka till Göteborg med hela Sp1c. Ganska ballt. Men kommer sakna en rumpa. Väldigt mycket.

Jag är sentimental och hatar det. Är det något jag skulle kunna ändra med mig själv är det hur mycket jag bryr mig om andra. Jag hatar det. Kanske ska man egentligen vara glad för en sådan sak, att man bryr sig. Men maaaaaaaaaaaaaaaan det tar på krafterna.. Och de man bryr sig om blir inte glada för att man bryr sig heller. It's a fucked up life.

Linne Åhlens
Kjol BikBok

Det finns ingen som helst struktur på mina tankar just nu. Livet kan vara så förbannat elakt ibland så det finns inte! Känner hur ögonen tåras när jag bara tänker på vad som väntar. Det är inget som kommer att skada mig på något speciellt synligt sätt. Men jag kommer att få höra om det i all framtid. "Minns ni hur kul vi hade`?" osv..

Att hindra någon från att göra något den vill och ser fram emot är inte min grejj. Jag ser mycket hellre att dom jag bryr mig om har det bra än att de ska stanna hemma med mig. Vad man inte kan komma ifrån däremot är att det känns för jävligt.

Det finns folk som verkligen bryr sig, men sedan blir det bara pannkaka av allt när man väl försöker visa det. Jag pallar inte med alla komplikationer på vägen till perfektion. Eller inte ens det, bara vägen till att vara lite lycklig ibland. Fan, jag vet att jag är en person som tänker jävligt mycket men borde jag inte kunna vara glad endå? Även fast jag analyserar den där lilla blicken som kanske kanske menade något illa..

Vad fan är det för mening att fortsätta kämpa när saker ändå inte vill gå ens väg? FUCK OFF AND DIE!

(Mår kanske bättre imorgon..)