Minnen

Jag minns hur jag satt vid en trappa utanför edsbergsskolan för kanske lite mindre än ett år sedan. Jag minns att det var varmt, tror att jag hade bara ben. Någon av sarorna var med mig och vi satt och pratade med Guli, världens bästa mentor. Hon berättade lite om sitt kärleksliv och vi diskuterade killar.

Jag minns det så väl, det är så sjukt. Jag minns hur jag sa "Andra kanske tycker att det är konstigt att jag är dum när jag säger så. Men jag tror verkligen att mellan mig och honom kommer det att hålla föralltid."

Jag kommer i håg att djupt inne i mitt hjärta visste jag att varenda ord var sant. Att minnas hur övertygad jag var, får det att skälva i hela kroppen..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0