mgustafsons

Att bli missförstådd och på ett sätt förrådd. Att ge av sig själv utan att få tillbaka bitarna. Att behöva leva dag ut och dag in med känslan av att vara redo att explodera. Att vara så nära bristningsgränsen. Att verkligen behöva prata ut, men inte ens få respekten av ett samtal.

Jag är inte felfri, jag kan också säga saker som jag inte menar. Men att blint rusa iväg från någon som ber dig, någon som sträcker ut sin hand - det finns inte för mig.

Har man ett problem med någon ska man kunna prata med varandra, inte skrika i varandras ansikten. Man kommer bli frustrerad, man kommer bli förbannad, ledsen, glad och förtvivlad. Det finns miljoner känslor, men de behöver komma ut.

Jag är besviken över att vi inte klarar mer än såhär.