Musiken är en del av mig
Glad musik, ledsen musik, oviktig musik eller musik med otroligt mycket budskap. All musik ger hur olika de än är, alltid känslor, på ett eller annat sätt. Någonting med mig gör att sorglig musik fastnar i mitt huvud. Det har alltid varit så. Sedan fastnar väl lite skitmusik osv också. Men just ledsna texter och djup musik - det gillar jag.
Det är väl det som är grejen egentligen, djupet. Att få leva sig in i någon annans ord för en stund. Att inte behöva bry sig om sina egna problem då man är inlindad i medlidande för någon annan. Eller att få utlopp för känslorna med hjälp av musiken.
Jag är en känslomänniska. Jag handlar på känslor. De som känner mig bäst vet vilken berg-och-dalbana jag lever i. Då får jag massa hjälp av musiken. Man kan gråta ut, tömma allt som lagras på några sekunder, för att sedan samla ihop allt igen och lyckas gå igenom det.
Musik är som en drog för mig. It keeps me going. Utan musiken skulle jag inte vara samma person. Det låter lite väl starkt, men det är så jag känner.
