mgustafsons

Ja vart ska man börja. Bloggen tappade gnistan. Den hade haft som ett litet glitter runt sig tidigare, nåt man åtrår och dras till. Det var som en liten kärlek för mig, att skriva, berätta, ge, av mig. Men sen då, sen hände livet. Sen hände vuxenlivet. Heltidsjobb. Sena kvällar. Hetsiga mornar. Sen hände samtid med pojke. Man. Min. Och jag tappade lugna stunder framför datorn. Datorn blev ett lönlöst tidsfördriv som gav mig noll.
Att göra tar dig framåt. Datorn tog mig ingenstans. Bloggen blev tråkig, ja löjlig. Meningslös. Glömd.
Nu glittrar det plötsligt igen. Glöden kom tillbaka. Fingrar som spritter i skrivlust. Ut med känslorna, ut med orden. När allt blir lite sådär konstigt. När man tappar greppet. När det är så obotligt skönt att skriva ner, skriva upp, rensa och få ur sig. Meningsfullt skitsnack. Som hjälper mig framåt.