Känslomässigt utmattad

Blir plötsligt fruktansvärt trött, sömnbrist kan man tro. Men nej. Jag tror inte det. Blir för mycket när det blir tjafs, viker mig, ber om ursäkt, trots att man inte riktigt gjort fel. Lägger sig, ger upp, för vill inte bråka. När orden fastnar på tungan och tankarna harklar sig i halsen, sånt som aldrig kommer ut. Sånt man håller inne, för husfriden. När det pyser över är det kört. Då är det haveri. Lägger mig. För att det blir enklast så. Höjer huvudet. Bestämmer mig.
Saknar mitt gamla rum, <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0