Lite för mycket

Sinnesförvirring. Jag är trött. Vill skriva bort allting. Känner mig tom. Jagar efter något som inte är inom räckhåll. Andas med tyngd. Vet inte varför. Gissar varför. Vill veta. Vill ha svar. Ingen tomhet. Bort. Snälla. Just nu känner jag, vad du än säger, som va, vad hände? alla kvällar och nätter. Fan, var tog dom vägen. Jag mådde bra då. Nu är jag som en lämnad unge som inte vet hur den ska bete sig. Som skriker efter mer, för jag vet inte nu. Jag hör ord. Tror jag på dom. Jag vet inte. Jag vill. Men det är svårt. Svårt när man är jag. För jag älskar alldeles för mycket. Jag ger allt jag har. Kärleken har inget stopp. Men. Va. Tomhet. Varje gång jag inte hör det tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0