I love.

Fina vackra underbara. Solen sken och det var bara lugnt och skönt. Jag fick ha en arm runt mig igen, den enda armen jag bryr mig om, den bästa armen. Går det att älska för mycket? Herregud jag känner mig så löjlig. Den där magkänslan är tillbaka och det är inte halva jorden runt längre. Underbara jävla vår som är på väg, tack som fan för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0