Så har jag fått min diagnos på fitthumöret

Ja, nu behöver jag i alla fall inte undra längre. Pms. Fyfan. Ibland smyger den sig på så jävligt innan jag fattar att det är därför jag är sur och slö. Sne osv.

Men man får väl göra det bästa av situationen? Förhoppningsvis är middagen klar snart (tack för att du finns, mamma) sedan drar jag ut på stan. Screw you rain, ingen blir väl gladare av att bara sitta hemma!?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0