Stockholm ligger öde och världen håller andan
Ilskan. Över att ha blivit sviken. Dom där förbannade tårarna som bränner bakom ögonlocken. Rädsla för att inte bli förstådd. Ilska över misstron. Jag vet vad som är sant. Du beter dig som en idiot. Vad har jag gjort nu? Äckliga känsla som river upp, river sönder, sliter ut hjärtat. Äter på det som att det vore vardagsmat. Man kan älska så högt och hata så lågt. Jag når både dom högsta och dom lägsta tonerna. Suckan när det är över. Andas ut. Tänker efter. Blir matt. Trött. Förstår att det är över. Till nästa gång.
Kommentarer
Trackback
