I can't tell you what it really is, I can only tell you what it feels like

Minns när jag skrev för mer än ett år sen, hur ensam jag kände mig. Hur det var bara jag kvar. Att jag var rädd, och det fanns ingen som skulle hålla min hand genom det, det fanns ingen som skulle göra den uppoffringen för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0