mgustafsons

Bilderna är ordnade med den äldsta bilden först - den nyaste sist.























Och där var slutet på början av mitt mynidga liv

Mitt 17onde år. Det hände massor. Skratt och gråt. Lycka och förtvivlan. Men nu kan jag inte säga att jag minns speciellt mycket dåligt, det mästa minns jag som bra. Jag har växt som person och lärt mig av mig själv, folk omkring mig och av livet. What doesn't kill us makes us stronger.

Imorgon räknas jag inte som barn längre. Jag minns hur jag alltid längtade efter att bli 18, redan när jag var runt 12 år gammal. Jag hade höga ambitioner redan då. Nöjde mig aldrig, ville alltid ha mer. Orden kändes verkligen sanna nu när jag skrev dem - nöjer mig aldrig, vill alltid ha mer. Det är så jag är. Det är så jag är konstruerad. Och imorgon får jag det jag önskat sedan jag var liten - jag blir 18.

Men först ska jag sova. Jag älskar er som gjort mig till den jag är och varit med för att dela allt med mig. Är så jävla glad för att jag får uppleva 18. Känner att jag blir lite för sentimental nu, så ska sluta skriva - sparar sådant till imorn. Godnatt alla fina, see you on the other side.