Slutspurten

Fredag, tid att vara glad. Men jag har inte tid än. Nu är det sista chansen på riktigt. Jag hatar det. Vill inte ha fler chanser fast jag vill ha alla chanser i världen. Visa att jag är bäst. Att jag kan. För jag kan. Jävlar vad jag kan. Men det går inte. Fast det går. Det blir för mycket fast det inte är så mycket. Jag svamlar för jag är full med känslor. Besviken på mig själv. Trött på livet med all press och stress. För det är inte slut än. Men snart. Och då har jag inga fler chanser. Så nu gäller det. Dags att ge det sista.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0