Jag kan inte skilja på om jag vill va' med dig
Idag är en dag att ta itu med all skit. Skolskit, mest. Städa skulle vara en bra idé. Det är inga roliga grejer att se fram emot direkt.
När jag var 5 tror jag inte att jag hade så svårt att skratta åt mig själv, med mig själv. Alltså att ha roligt på egen hand. Men jag roas inte längre av barbiedockor eller kojjbygge. Det krävs mer än ett paraply för att jag ska bli glad.
Att växa upp är något jäkligt konstigt. Man förändras, man utvecklas och man blir någonting annat. Har man kvar den man var från början? Är vi en 2.0 av oss själva, eller blir vi någon helt annan? Är det omständigheterna som förändrar oss? Vetksapen om världen förstör oss. Eller inte förstör, men vi blir medvetna om saker vi inte behöver kunna något om. Sådant som egentligen inte spelar någon roll, saker som tynger ner oss och hindrar oss från att leva ut det lilla barnet, hon som alltid sprang runt med ett leende på läpparna och inte visste något bättre än en kram. Hon som visste vad livet var och såg till att leva det.
När jag var 5 tror jag inte att jag hade så svårt att skratta åt mig själv, med mig själv. Alltså att ha roligt på egen hand. Men jag roas inte längre av barbiedockor eller kojjbygge. Det krävs mer än ett paraply för att jag ska bli glad.
Att växa upp är något jäkligt konstigt. Man förändras, man utvecklas och man blir någonting annat. Har man kvar den man var från början? Är vi en 2.0 av oss själva, eller blir vi någon helt annan? Är det omständigheterna som förändrar oss? Vetksapen om världen förstör oss. Eller inte förstör, men vi blir medvetna om saker vi inte behöver kunna något om. Sådant som egentligen inte spelar någon roll, saker som tynger ner oss och hindrar oss från att leva ut det lilla barnet, hon som alltid sprang runt med ett leende på läpparna och inte visste något bättre än en kram. Hon som visste vad livet var och såg till att leva det.
Liten Matilda
Kommentarer
Trackback
