I'll survive, I'm alive

Stressen, ångesten, paniken. Allt sköljer över mig, i små mängder. I vissa stunder känner jag bara för att skita i allt, för det är inte värt alla dåliga känslor. Men jag vill inte kasta mig själv ner i skiten. Jag vet att jag kan klara det. Jag vet det. Men när det andra bara ligger och gnager för att sakta men säkert äta upp hela mitt inre - nä då är det inte lika lätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0