Skriver av mig

Det är ett ständigt bortval. Jag är så jävla trött på att vara en "sista utväg" ett "utifall att". Du är så trovärdig när du pratar med mig, men sedan går det utför gång på gång. Du väljer bort mig. Det finns ytterst få gånger då du inte gör det. Du kanske intalar dig själv att det inte är så, men om du tänker efter förstår du nog också vad jag menar. Ibland vill jag bara göra detsamma mot dig, för att du ska förstå hur illa det gör mig! Men jag kan inte, inte när jag vet hur fel det är, hur ledsen jag blir när du gör det mot mig.

Du betyder för mycket för att jag inte ska reagera.

Update: Blev en del väldigt hårda ord, ha överseende med att jag var upprörd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0