Tusen bitar
Det finns ingen som helst struktur på mina tankar just nu. Livet kan vara så förbannat elakt ibland så det finns inte! Känner hur ögonen tåras när jag bara tänker på vad som väntar. Det är inget som kommer att skada mig på något speciellt synligt sätt. Men jag kommer att få höra om det i all framtid. "Minns ni hur kul vi hade`?" osv..
Att hindra någon från att göra något den vill och ser fram emot är inte min grejj. Jag ser mycket hellre att dom jag bryr mig om har det bra än att de ska stanna hemma med mig. Vad man inte kan komma ifrån däremot är att det känns för jävligt.
Det finns folk som verkligen bryr sig, men sedan blir det bara pannkaka av allt när man väl försöker visa det. Jag pallar inte med alla komplikationer på vägen till perfektion. Eller inte ens det, bara vägen till att vara lite lycklig ibland. Fan, jag vet att jag är en person som tänker jävligt mycket men borde jag inte kunna vara glad endå? Även fast jag analyserar den där lilla blicken som kanske kanske menade något illa..
Vad fan är det för mening att fortsätta kämpa när saker ändå inte vill gå ens väg? FUCK OFF AND DIE!
(Mår kanske bättre imorgon..)
