Who ever thought we'd end up like this?

Tänk om man bara kunde lägga upp saker på hyllan, låta dem ligga där och ta hand om dem när man visste att man orkade. Det passade inte bra just nu, ingen av de två saker som hänt idag. Jag orkar bara inte ta itu med båda två samtidigt. Mitt hjärta klarar inte så mycket på en gång. Var för sig är sakerna helt klart inget problem att handskas med, men tillsammans.. Det har gett en farlig huvudvärk.

Vännern som jag trodde alltid skulle finnas där för mig gör inte riktigt det längre. (Kom ihåg dom detta rör, att min blogg är ett ställe att skriva av sig på, det är inte en "det här vågar jag inte säga i verkligheten" text.) Det här gör mig jätte ledsen, för jag har alltid brytt mig mycket om dessa personer. Men vissa kan man inte ha för alltid, vilket också visade sig tydligt med min kärlek som försvann från mig här om veckan. Alla människor vill bli älskade, och jag säger inte att jag inte är de.t Men just nu som jag behöver mer kärlek än någonsin så kan jag inte ta emot någon alls.

Det är bara att bita ihop och visa vem jag är, jag är starkare än så. Jag kan klara mig på egna ben, men livet blir så mycket bättre tillsammans med dom man älskar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0