Föör mycket känslor
Snart känns det nästan som att det kommer att svämma över. Det är för mycket att tänka på just nu och jag blir så otroligt förbannad på dem som lägger onödigt mycket vikt över orelevanta saker. Jag är verkligen inte dum, och att bli tillsagd hur man ska göra olika saker och hur man ska bete sig, det känns precis som att hjärtat skulle sjunka ner i magen för mig, jag hatar det. Som 17-åring känner jag mig inte alls litad på när en sådan "uppläxning" tar plats. Den där känslan av att hjärtat rotar runt i magen är långt ifrån att försvinna, den växer bara för varje gång. Och vem kan stötta en just då? Jag känner mig så jävla svag som inte orkar stå emot det där själv. Men när någon ser dig rakt i ögonen och säger att han vet att du inte förstår då blir jag arg. Så jävla arg och frustrerad och totalt maktlös står jag där. För det finns inget som kommer att få honom att förstå mig, han har bestämt sig för sin bild av situationen och vägrar låta någon annan förändra den. Det är dumdistrighet i en annans huvud, jag kan inte påverka detta. Vilket orskar den otroliga frustrationen från min sida.
När jag pratar/diskuterar/lyssnar på någon annan så försöker jag alltid att förstå den andra personen. Jag försöker att inte blint bara se min egen version och vägra acceptera att jag kanske inte har hela bilden, utan jag försöker se mer än så.
När jag tillbaka blir tillsagd och nedvärderad så blir jag bara så otroligt förbannad. Jag är smart, på ett sätt som inte handlar om betyg eller något som står på ett papper. Jag fattar saker, och om jag låter skit dum nu, so be it, men så är det, jag fattar. Jag kan prata igenom saker och jag är inte låst. När man då möter någon som är tvärt emot vad man själv är så tappar jag fattningen. Jag orkar inte ta mig an någon som inte har något intresse av att förstå vad jag säger. Det tar för mycket kraft.
Det skulle vara otroligt skönt om alla bara kunde släppa sina fördomar och dåliga tankar på folk, och faktiskt ta dem för vad de är. Tänka efter på hur väl man känner personen. Känna av att man behöver ta ett extra andetag. Leva utan att döma.
Tänk om alla kunde ge varandra the benefit of the doubt.
När jag pratar/diskuterar/lyssnar på någon annan så försöker jag alltid att förstå den andra personen. Jag försöker att inte blint bara se min egen version och vägra acceptera att jag kanske inte har hela bilden, utan jag försöker se mer än så.
När jag tillbaka blir tillsagd och nedvärderad så blir jag bara så otroligt förbannad. Jag är smart, på ett sätt som inte handlar om betyg eller något som står på ett papper. Jag fattar saker, och om jag låter skit dum nu, so be it, men så är det, jag fattar. Jag kan prata igenom saker och jag är inte låst. När man då möter någon som är tvärt emot vad man själv är så tappar jag fattningen. Jag orkar inte ta mig an någon som inte har något intresse av att förstå vad jag säger. Det tar för mycket kraft.
Det skulle vara otroligt skönt om alla bara kunde släppa sina fördomar och dåliga tankar på folk, och faktiskt ta dem för vad de är. Tänka efter på hur väl man känner personen. Känna av att man behöver ta ett extra andetag. Leva utan att döma.
Tänk om alla kunde ge varandra the benefit of the doubt.
Kommentarer
Trackback
